Fundering och finurlande
Det blev ett ganska ledsamt inlägg igår, men inget ont som inte har något gott med sig.
När tankarna flyger,som dom gjorde igår, så leder den ena tanken ofta till den andra. Och mitt i alla mindre trevliga tankegångar och lätt självömkan, så fladdrade något förbi.
Ibland så tar vardagen över och man tänker inte alltid på det som man faktiskt har i sitt liv. Och jag insåg (inte första gången dock ) att jag har världens mest underbara människa i mitt!
Jag har turen att dela mitt liv, mitt hem och mina barn med honom! Jag har lyckan att få skratta,gråta, skratta tills jag gråter och ha hela känslospektrat tillsammans med denna underbara människa!
Ingen har någonsin älskat och accepterat mig så totalt som han gör! Jag har tur som får uppleva det!
Han är min älskade, underbara, irriterande, sjusovande,serietokiga, finaste gubbstrutt och jag älskar honom över allt annat!!
Ibland rackar han ned på sig själv, tycker inte att han duger, är smart nog osv. Men inget av det där spelar någon roll för mig, för mig är han världens vackraste varelse.
Och han är min!
Man tappar ibland fokus på vad som är viktigt här i världen, särskilt när livet är tungt. Men tack,min älskling, för att du finns där och påminner mig!
Jag älskar dig för evigt! ❤